–ett större samarbetsprojekt
Av de fyra prioriterade områden inom vilka nordiskt samarbete bedömts som särskilt viktigt har ett kommit att dominera under 70- och 80-talen. Det gäller insamling och anskaffning av för Nordens olika klimatområden särskilt anpassade lignoser.
INSAMLINGSEXPEDITIONER
Något år efter bildandet av NAU började insamlingsexpeditioner att planläggas på gemensam nordisk basis. På grund av de extremt skiftande klimatförutsättningarna stod det klart att det i detta skede knappast kunde bli möjligt att försöka tillgodose Nordens alla delar. Två ur klimatsynpunkt mycket olika delar av världen, där material av intresse för minst tre nordiska länder torde stå att finna, utsågs.
1. Sydhemisfären
Det är kanske inte omedelbart uppenbart att växtvärlden i så avlägsna delar av jorden och med till synes så annorlunda klimat som t ex Nya Zealand och Sydamerika skulle ha något att bjuda det kalla Norden . Tidigare nordiska erfarenheter av några få sydhemisfäriska släkten, t ex Araucaria, Hebe och Nothofagus, hade dock länge indikerat att de mer oceaniska delarna av Nordeuropa har ett klimat som närmar sig det i Södra Sydamerika och Nya Zealand, dvs. där nämnda släkten i huvudsak har sin hemort.
Sydhemisfäriskt material skulle således kunna få betydelse för de västra delarna av Norden, dvs. delar av Danmark, Sverige och Island samt i synnerhet det vintermilda Västnorge och Färöarna.
Det föll på Danmarks och Norges lott att organisera två expeditioner, en till Sydamerika i dansk regi och en till Nya Zeeland, Tasmanien och Australien i norsk regi. Ekonomiska bidrag söktes och erhölls från ett flertal fonder varav här särskilt skall nämnas Nordiska Kulturfonden.
Expeditionerna genomfördes 1974-1975. Över 2.000 kollekter om drygt 400 arter bestående av frön, plantor och/eller herbariematerial insamlades.
Materialet distribuerades förutom till nordiska arboreta och botaniska trädgårdar också till ett 40-tal utomnordiska institutioner.
2. Östasien
I Nordens något kontinentalare delar fanns sedan tidigare positiva erfarenheter av lignoser från Östasien. För de verkligt kontinentala delarna, dvs. Finland, norra-mellersta Sverige och vissa delar av Norge, med lignoser från Östasiens fastland, för de nå got mildare delarna, dvs. Sydsverige och Danmark, med lignoser från Japan. I finsk regi organiserades 1976 en expedition till Sydkorea och samma år en i svensk regi till Japan.
Expeditionerna utgjorde verkligt goda exempel på nordiskt samarbete i det båda hade deltagare från fyra av våra fem länder. Sydkoreaexpeditionen inbringade nära 800 frönummer samt hundratals herbarieark av i huvudsak vedartade växter. Det japanska materialet omfattade knappt 1.000 nummer.
VÄXTANSKAFFNING GENOM ANNAN FORM AV SAMARBETE
De hittills företagna insamlingsexpeditionerna har alltså givit ett gott utbyte vad gäller nytt till Norden klimatanpassat växtmaterial och dessutom varit mycket stimulerande för det fortsatta nordiska samarbetet.
Att organisera och administrera insamlingsexpeditioner med deltagare från flera olika länder är emellertid ganska tidskrävande och förutsätter många gånger att organisatörerna till stor del friställs från sina ordinarie institutionella arbetsuppgifter . Här finns alltså en naturlig begränsning. Tack vare det nära samarbetet mellan nordiska institutioner med arboretverksamhet finnes emellertid också andra vägar att gå när det gäller växtanskaffning.
Under 70- och 80-talen har enskilda nordiska institutioner eller medlemmar i NAU företagit eller deltagit i insamlingsresor till så vitt skilda områden som Amur, Tien shan, Nepal, Pakistan, Turkiet, NV Afrika, Kanada, USA och Mexiko. Material från dessa resor har kontinuerligt erbjudits de nordiska institutionerna.
Vidare utgör det internationella kontaktnät av botaniska trädgårdar, hortikulturella och skogliga institutioner över stora delar av världen, som de i kommitten representerade institutionerna ingår i, ytterligare en viktig källa för material. I synnerhet för de klimatkärvare delarna av Norden, för vilka Utvalget ännu ej kunnat organisera speciella insamlingsexpeditioner, är dessa alternativa materialkällor av särskild vikt.
Konklusionen blir att det nordiska arboretsamarbetet vad gäller anskaffning av växtmaterial fungerar väl och har stor betydelse för de enskilda institutionerna.